I går när vi tog vår lilla cykelrunda så fick han inte mindre än sju utbrott. Och då talar vi om en sträcka på ca 1 km... Det var "dumma cykel" och "dumma skor" blandat med skrik och gråt. Men till sist kom vi hem, och det kändes som att det var läge med lite lugna aktiviteter.
Med lite mellis i magen och nästan-ryggläge på det var han lite piggare igen. Jag fick lite hjälp med middagen. Pastagratänger stod på menyn, en till kvällsmat och en att frysa in för framtida middag. Sixten lade på tomater, tror dock inte gratängerna innehöll riktigt lika många tomater som det stod receptet när han var klar ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar