Sedan någon gång efter sommaren har vi pratat med Sixten om att det är dags att slänga napparna. Han har tittat ut i affären vad han vill ha och vi har kommit fram till att jag ska köpa en tröska och Martin en "pangare" till honom när han är så stor pojke att han kan sova utan nappar. Sixten säger ofta att han är stor pojke, men när han vill ha nappen ändrar han sig och säger "Jag liten pojke". Häromdagen när han skulle lägga sig frågade jag om vi inte skulle strunta i napparna men fick till svar "Jag ingen stor pojke, jag liten pojke. Titta jag når inte" så sträckte han upp handen mot taket...
Om en vecka tänkte vi dock ta tag i fighten, när vi ändå har lov.
Men idag efter frukost hittade han en napp. Han stoppade den i munnen, sade blä och gick fram och slängde den i sopan. Både jag och Martin tittade förvånat på varandra men gick givetvis med på detta! Efter ett tag hittade han en napp till och kastade den.
Senare i kväll när vi kom till mamma och pappa för att fira Jakob berättade Sixten stolt för alla att han "kastat bapporna".
När vi skulle lägga honom senare kom eldprovet. Efter ett tag var han lite ynklig och ville ha nappen. När han insåg att han hade slängt den blev han arg, skrek, kastade iväg aporna och ropade på mormor och morfar.
Så vidare ledsen var han inte, utan nog mer arg. Efter bara några minuter lugnade han sig. Dock var det svårt att somna, man märkte att han saknade något. Men ca en timme senare somnade han på min arm, sugandes på sin underläpp.
Min älskade söta lilla unge!
Nu får vi bara hoppas att natten blir bra, och att abstinensen inte blir för stor och föräldrarnas tålamod för kort. Men det återstår att se!
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar